Hur lär vi yngre barn att bli mer medvetna på nätet? Hur får vi elever att förstå att allt de ser, läser eller tar del av på nätet inte är sant? Hur lär vi yngre barn att de behöver ställa frågor, enkla frågor om källan, som vem är avsändaren, och kan de vara säker på det?
Don’t Look Away by Toni Blay CC (by, nc, nd)
En utgångspunkt för samtal
Många barn och unga använder nätet på sin fritid och jag tror att du kan använda deras erfarenheter för att påbörja ett källkritiskt samtal. Dagens inlägg har sin utgångspunkt i en kort vardagsanekdot som handlar om min svågers son.
Min brorson spelar olika spel online tillsammans med sina kompisar. Många av dessa onlinespel har sociala funktioner, vilket gör att han och hans kompisar kan umgås på nätet eftersom de spelar samma spel. De diskuterar strategier för spelet och annat som de har gemensamt.
På nätet umgås min brorson mest med dem som han redan känner från skolan och fritiden. En kväll berättade han för sina föräldrar att han hade fått ett meddelande i sitt spel från en användare som kallade sig ”hemlig” och att ”hemlig” hade sagt att två killar i grannklassen skulle spöa upp honom på måndag.
Min svåger bestämde sig för att svara på meddelandet från ”hemlig” och skrev ”Sluta, det är inte roligt”. Dagen därpå fick brorsonen ett svar från ”hemlig” som skrev: ”Vi ger oss, det är Martin och Thomas och vi bara skojade.” Martin och Thomas är två av de kompisar som min brorson umgås med både i skolan, på fritiden och på nätet. Men som en extra knorr på historien så var Martin och Thomas gemensamt på en resa utanför Sverige.
Med utgångspunkt i berättelsen om min brorson kan du fråga dina elever: Hur många av dem som är medlemmar i ett socialt nätverk på nätet? Hur många som spelar online spel? Samt hur många som på nätet har fått ett eller flera meddelanden från personer som de inte känner, sådana som är ”okända” eller anonyma?
Känner dina elever igen sig?
Fråga sedan dina elever om de har varit med om något som liknar det som hände för min brorson och hur de hanterar anonyma meddelanden? Samt varför
- struntar de bara i den, och om så varför och när?
- pratar de med sina kompisar om den, vad säger kompisarna?
- pratar de med sina föräldrar om den, vad gör föräldrarna?
- pratar de om det med lärare i skolan, om så varför och när?
Låt dina elever lista de skäl som gör att de bara kan strunta i anonyma meddelanden? Som att det som står är osannolikt, inte sant etc.
När de hör hur min svåger hanterade situationen, tycker de att han gjorde rätt? Kunde han ha gjort något mer? Fråga sedan eleverna om de tror att ”hemlig” är den/de som han utger sig för att vara. Samt varför de tror det?
Vad kan vi lära oss av historien?
